Avfärd 04:43 från Uppsala station(!) 05:13 Upplands-Väsby, 06:00 Stockholm C. Modern och IT-aktig som jag är så bokade jag natutligtvis resan på Internet och skrev ut en fin biljett på skrivaren hemma. Enkelt.
På tåget från Uppsala kommer konduktörskan och ber om biljetten. Jag drar fram den coola utskriften och damen ber om legitimation. Efter att letat några varv i plånboken är det bara att konstatera att jag, av någon outgrundlig anledning, inte har något körkort där. Fattar inte hur det gått till. Konduktörskan säger på sin äkta finlandssvenska: "Då kan du få problem på X2000".
Min avtagande resfeber kom tillbaka som värsta Tsunamin! Här följer ett utdrag av de skräckscenarier som spelades upp:
- Konduktören ber om leg, jag har inget. Han slänger av mig på en nedlagd station i närheten av ingenstans.
- Konduktören ber om leg, jag drar fram alla kort jag har i plånboken för att visa att mitt namn står där. Jag föreslår honom att ringa fruga som kan ta ett kort på mitt pass och maila mig (som alltid är uppkopplad förstås). Han vägrar och vidtar åtgärd enligt första punkten.
- Konduktören ber om leg, jag har inget. Efter en lång och jobbig diskussion får jag betala resan kontant (detta scenario fick mig till och med att kuta som en galning till bankomaten utanför Centralen.) Priset på resan är dessutom trippelt så mycket för de som glömt leg...
Den 5/9-2005 köpte jag en videokamera på Pixmania. De hade tydligen haft en hel del problem med bedrägerier, så de tvingade mig att maila dem något som styrkte att jag var jag. Jag la leg:et på deklarationen och plåtade. Det dög tydligen bra åt dem. Då var bara frågan: finns denna bild kvar i min Gmail??? YES! Det gjorde den!
Då så! Det nya scenariot som målade upp var följande:
- Konduktören ber om leg, jag visar upp skärmen på datorn och förklar hur det hela gått till. Han ler varmt emot mig och tackar för att jag förgyllt hans dag.
Konduktören bad inte om leg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar