Den transylvanske ponnyn hade gått flera varv med små goda, blodfyllda barn på sin rygg. Länge nog hade den stått emot begäret efter blod, men nu tog törsten helt över.- Måste... ha... blod... nu! tänkte Ponnyn. Men hur skulle det gå till? Alla små smaskiga barn som stod i kö och väntade skulle ju fly om det inte skedde på ett diskret sätt.
Men där kom lösningen! En korthårig, osäker man tog över repet som satt fast i ponnyns betsel. Han var nervös, det märktes på det avståndet han höll sig från ponnyns glupande käftar. Ponnyn kände plötsligt att det var han som bestämde.
Bakom en dunge, utom åsyn från kön av godtrogna barn, såg den transylvanske ponnyn sin chans.
- Nu eller aldrig!
Med en blixtsnabb huvudrörelse lyckades ponnyn få ett rejält bett i den stackars mannens ben. Men till ponnyns stora besvikelse kom där ingen läskande fontän av blod, jeansen höll för bettet.
- Ja, ja, tänkte ponnyn. Han kommer absolut att få ett riktigt ömmande blåmärke och så har han lärt sig att frukta vår ras ännu mer! Mouha, ha, ha, haaaa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar